det är stunder som dessa
Jag har haft en helt otroligt rolig helg med en massa stoj och bus. Viktor har målat väggar och tak i veckan som gått och lagt nytt golv i köket, så nu sitter jag ett nästintill "nytt" kök. Jag har stått för inredningen här och jag känner att jag kommer tillbringa många kvällar här, just bara för att jag älskar den nya atmosfären. Nytt och fräscht.
Igår bjöd vi över Mattias på middag, en middag bestående utav fläskfile och pommes med bearnaise sås. Så otroligt gott som det alltid blir då Mattias står vid spisen och gör köttet sådär alldeles perfekt. Sedan dök även Sandra och Orre upp och efter det droppade även det in några fler. Jag drack goda drinkar och en massa bål, samt att vi drack varandra under benen totalt vilket resulterade i många härliga skratt. Då humöret var som mest på topp for vi ner åt staden och gick på O'learys där jag träffade på många dansanta vänner vilket resulterade i att mycket av tiden spenderades på dansgolvet.
Under nattens gång fick jag även stöta ihop med en trevlig tjej som stod med fötterna på samma ställe på jorden som jag och vi hade en trevlig och givande konversation. Jag hann till och med med att byta namn under kvällen då jag blev en Ellinor, men misstaget var snart utrett. Jag lovar Carro, No Hard Feelings :)
Såhär dagen efter har vi haft besök av alla möjliga men efter en halv dag i sängen med lite basmälla och resten på en stol med en kopp kaffe kände jag att en promenad var behövlig. Jag har ju ett behov av hjärnstimulans och tanketid varför jag tog mig en sväng ut. Dock fick den mig nästan lite ångestfylld då jag kom att tänka på hur roligt jag hade haft dagen innan och hur jobbigt det kändes att jobba igen imorgon. Varför kunde det inte bara vara som förr då vi satt där alla på Svea i soffan, bakis och trötta och såg en gammal goding? Prata om allt som hänt under kvällen, vilka som gjort vad med vem och vilka som träffat vilka? Vem som dansat mest resp. minst. Jag saknar det verkligen och det fattas mig. Jag kände verkligen då jag gick den där promenaden att det är något som fattas mig. Och det är gymnasietiden och tiden på elevhem. Det fanns inget som hette verklighet i den benämningen som det finns idag. Jag kommer föralltid att minnas tiden på SveaDownUnder med Ida, Helena, Lina, Hanna, Johanna, Emelie, Stina, Dalarna och Elin som den bästa tiden i mitt liv.
Igår bjöd vi över Mattias på middag, en middag bestående utav fläskfile och pommes med bearnaise sås. Så otroligt gott som det alltid blir då Mattias står vid spisen och gör köttet sådär alldeles perfekt. Sedan dök även Sandra och Orre upp och efter det droppade även det in några fler. Jag drack goda drinkar och en massa bål, samt att vi drack varandra under benen totalt vilket resulterade i många härliga skratt. Då humöret var som mest på topp for vi ner åt staden och gick på O'learys där jag träffade på många dansanta vänner vilket resulterade i att mycket av tiden spenderades på dansgolvet.
Under nattens gång fick jag även stöta ihop med en trevlig tjej som stod med fötterna på samma ställe på jorden som jag och vi hade en trevlig och givande konversation. Jag hann till och med med att byta namn under kvällen då jag blev en Ellinor, men misstaget var snart utrett. Jag lovar Carro, No Hard Feelings :)
Såhär dagen efter har vi haft besök av alla möjliga men efter en halv dag i sängen med lite basmälla och resten på en stol med en kopp kaffe kände jag att en promenad var behövlig. Jag har ju ett behov av hjärnstimulans och tanketid varför jag tog mig en sväng ut. Dock fick den mig nästan lite ångestfylld då jag kom att tänka på hur roligt jag hade haft dagen innan och hur jobbigt det kändes att jobba igen imorgon. Varför kunde det inte bara vara som förr då vi satt där alla på Svea i soffan, bakis och trötta och såg en gammal goding? Prata om allt som hänt under kvällen, vilka som gjort vad med vem och vilka som träffat vilka? Vem som dansat mest resp. minst. Jag saknar det verkligen och det fattas mig. Jag kände verkligen då jag gick den där promenaden att det är något som fattas mig. Och det är gymnasietiden och tiden på elevhem. Det fanns inget som hette verklighet i den benämningen som det finns idag. Jag kommer föralltid att minnas tiden på SveaDownUnder med Ida, Helena, Lina, Hanna, Johanna, Emelie, Stina, Dalarna och Elin som den bästa tiden i mitt liv.
Kommentarer
Postat av: Helene
Nordis, jag saknar dig! Jag ringer snart. kanske imorgon :)
Postat av: Nisse
Jag känner igen mig enormt mkt
Postat av: Adam
Åh, vad jag saknar svea downunder alltså!! det bor bara massa tråkigt folk där nu=(
Postat av: lulle
åh, jag saknar det oxå... känner mig så jäkla ensam utan er...
Postat av: annapanna
naw snuttan :) vi saknar dig här i karlstad.
Postat av: Hanna
Åh vilken härlig bild, singstar i tvättstugan :D saknar dig sophia!
Trackback