Julfrossan
Då var snart glad julen här. Med glögg och pepparkakor, knäck och kola, julgris och potatis, korv och köttbullar. Vart har detta frosseri uppstått ifrån? Hur kommer det sig att vi under 1 veckas tid en gång om året proppar i oss allt som vi kommer åt och äter tills vi känner oss sprickfärdiga? Var det inte en av de sju dödsynderna att frossa? Var det inte att gå emot allt som Gud hade att säga till om? Visserligen så är inte Gud så stor idag, men är det inte en urgammal tradition att låta bordet så fyllt till bredden såhär kring juletid?
Det är helt jävla sjukt hur samhället fungerar idag. Allt tjat om att vi är för feta och alla dessa bantningskurer hit och dit. Varför tillåter vi oss då till att låta detta elände ske? Jag tror att om man lägger ihop alla kilon som folk går upp under julhögtiden så får vi en summa över 100 000kg! Helt befängt, och kanske till och med sjukligt? Hur kommer det sig att vi inte ändrar på vanorna någon gång? Vi har haft samma vanor i århundraden. Är det inte tid för en förändring?
Vi låter det ske år på år på år, kallar det att "unna sig", som om att fetma är något som man "unnar sig" en gång om år, för att sedan efter den här veckan uppleva ångest över att man måste börja gå ner de där extra kilona, börja engagera sig i livet igen. Börja leva som vanligt igen med vanliga matvanor. Det är väl inte för matens skull som vi firar jul egentligen? Det är väl för att vara tillsammans och vara med familj och släkt, eller kanske har jag fel? Kanske jag har missuppfattat det hela fenomenet jul eftersom det enda folk längtar till numera är julmaten. Jag ska inte säga att det är något fel med maten i sig för mat måste vi ju ha, men man kanske bör ta en tankeställare och fråga sig vad som sker under just den här veckan varje år när magsäcken vidgar sig till max? Finns det inte något annat man kan göra för att "unna sig" under denna julvecka?
Det är helt jävla sjukt hur samhället fungerar idag. Allt tjat om att vi är för feta och alla dessa bantningskurer hit och dit. Varför tillåter vi oss då till att låta detta elände ske? Jag tror att om man lägger ihop alla kilon som folk går upp under julhögtiden så får vi en summa över 100 000kg! Helt befängt, och kanske till och med sjukligt? Hur kommer det sig att vi inte ändrar på vanorna någon gång? Vi har haft samma vanor i århundraden. Är det inte tid för en förändring?
Vi låter det ske år på år på år, kallar det att "unna sig", som om att fetma är något som man "unnar sig" en gång om år, för att sedan efter den här veckan uppleva ångest över att man måste börja gå ner de där extra kilona, börja engagera sig i livet igen. Börja leva som vanligt igen med vanliga matvanor. Det är väl inte för matens skull som vi firar jul egentligen? Det är väl för att vara tillsammans och vara med familj och släkt, eller kanske har jag fel? Kanske jag har missuppfattat det hela fenomenet jul eftersom det enda folk längtar till numera är julmaten. Jag ska inte säga att det är något fel med maten i sig för mat måste vi ju ha, men man kanske bör ta en tankeställare och fråga sig vad som sker under just den här veckan varje år när magsäcken vidgar sig till max? Finns det inte något annat man kan göra för att "unna sig" under denna julvecka?