Det som göms i snö kommer upp i tö

Jag har just kommit in från en strålande förmiddag. Klev upp med tuppen imorse och for till stallet och red Brightan. Hon är lite småtossig nu, men snön packar sig gärna i hovarna på henne vilket resulterar i att hon halkar runt vilket bidrar till att vi till största delen färdas i skritt. Längtar tills det kommit lite mera snö och hon får på sig ett par "snöskor" så vi kan börja använda underlaget istället för att vara rädd att det skadar.
Sitter nu med vetekudden på min onda mage som verkar göra ett uppror mot mig för tillfället. Måste hålla mig hemma då jag väntar på att det ska komma ett paket som skall levereras någon gång under dagen. Varför kan man bara inte få en tid när de hade tänkt komma. Ett ungefär hade dugit. Ska svänga förbi Zara idag som snart drar ut i världen med Frida S på obestämd framtid. Hon är en av mina äldsta vänner och även om kontakten ibland tryter är jag glad att man enkelt kan ringa och boka in en tid.  


Jag har kommit till insikt att jag lever med en som verkligen bryr sig om Mig och som alltid ställer mig i första rummet, trots att jag inte alls ibland är förtjänt utav det. Det blir varmt ända ut i fingertopparna när jag tänker på denna person och jag hoppas att du alltid kommer finnas vid min sida. Vilka dunderKlyscha det här låter som nu, men ibland är det ju bara så svårt att utrycka sig i tal. Så då får skriften hjälpa till att tala. 


ont, töntigt, Sant



Oh it hurts to think about the time we had
I had the time of my life
I will never ever forget all you gave
All the joy and love I felt, where is it now?
You will always be in my heart




Grovt


Jaha då faller regnet över Sundsvall igen och ute är det mest grått och halt. Och idag är det min lediga dag så jag sitter vid köksbordet som så många gånger förr och dricker mitt kaffe med skummad mjölk och äter äpplen med kanel och socker. Mumsigt värre är det och det är verkligen något jag kan rekommendera.  Ser ut genom fönstret och möts utav synen av fabriken. Det ångar bra en dag som denna, aldrig att de vilar där inte. På fabriken alltså .


Surfade runt i Cyber.Space just och uppdaterade mig på lite bloggar som jag inte läst på läge och hamnade på
Helenas blogg där hon skrev om hur lumpen var och att hon trivdes mesta delen av tiden. Var länge sedan jag fick ta mig ett rejält snack med henne och saknaden av henne gjorde sig påmind. Och som ett brev på posten började jag ju då också att tänka på Hanna och kom på att jag ju i alla fall bokat en tågbiljett hem från nyårskalaset. Nu gäller det bara att se till att få ledigt och planera hur jag tar mig till Partyt men det ska nog ordna sig. Jag hoppas att så många som möjligt är sugna på att fara på denna reunion så jag kan få gråta ut och le tillsammans med er alla igen. Har känts lite motigt nu en tid och det har fått gå ut över oskyldiga. Men man får se till att jobba på sina brister som en kloker sa här om dagen.


Snart dags att byta om och fara till Kolsta en stund för lite kvalitetstid med hästarna Farasi och Rolle. Var ett tag sen jag var där nu och om jag ska erkänna så är jag ett stort fan av den lilla ponnyn och det känns som om projekt Farasi ger mig en gnutta mera motivation till att hålla humöret uppe. Tror att jag har avsaknad av rutiner och saker att göra och det smittar ner mitt humör. När man gick i skolan var man tvungen att göra allt skolarbete och tvungen att socialisera, vare sig man ville eller inte. Nu är jag mest för mig själv då jag inte är på jobbet och det är mentalt jobbigt ibland när inte hjärnan får sig någon mera utmaning än Middagsruschen...



Helena innan Student-Balen på CCC



Halkit värre!

Snön faller ner, vit på taken
men regnet är inte långt borta med att snabbt skölja bort dess existens
och istället ersätta den med en förädisk glasartad hinna
som kan få ven den bäste att tappa greppet.

Igår var det galet halkit ute och till och med kollektivtraffiken ställde in då de ansåg det för farligt att köra. Detta fenomen är ständigt återkommande varje år, men det upprör lika mycket varje gång. Många kan inte ta sig till sitt jobb, andra kan inte hämta barnen på dagis och så har vi den skara av befolkningen som får sina planer grusade och den kategorin tillhör just jag.
Igår skulle jag kliva upp och åka till stallet för att rida innan jag lovat att hämta mamma och pappa på tågstationen klockan två. Naturligtvis klev jag inte upp tidigare än nödvändig och fick slänga i mig en tallrik musli innan jag kutade ner till bussen. Där nere, ute i det kyliga höst/vinter Sundsvall stod jag sedan i närmare 40 minuter innan det gick upp för mig att bussarna var inställda pågrund utav halkan. Så det var bara att gå tillbaka hem och fundera ut hur jag istället skulle lösa "häst-problemet". För jag är världens mespropp när det kommer till halka, och utan dubbar på bilen ville jag ju inte köra till stugan. Fick strukturera om planerna och istället blev det ett kortare besök på EGO och därefter hämta mamma och pappa för att snällt be moder om att köra mig till stugan en snabbis medan jag gjorde iordning allt till Brightan.


Nu var det ju inte egentligen någon större förlust för mig att missa bussen, då det mesta löste sig ändå, men jag kan tänka att de som hade viktiga ärenden att uträtta är arga på DinTur att de inte gjorde något åt detta problem för 10 år sedan. För mig känns det som att man borde brodda på bussdäcken, men där fanns det ju en debatt om att tunga fordon förstör våra vägar och om de kör med dubb slits våra vägar markant mer vilket leder till att vi, skattebetalare, får betala det genom vägskatten då kollektivtrafiken tydligen inte betalar någon vägskatt. (Rätta mig om jag har fel)
Men borde man ändå inte se lite genom fingrarna när det kommer till kollektivtrafiken, som för många är den enda alternativet då det kommer till att ta sig från en plats till en annan?




how to express



Man är som Dr Jenkyl och Mr Hide. Det finns två sidor av det här myntet.
Ibland är det svårt att komma underfund med vem som egentligen bestämmer
Vem är det egentligen som styr när kannan rinner över?
Hur är man helt ärlig mot sig själv och hur kommer man till insikt?
Utan att det smärtar, svider och gör ont.
Ibland är det enkelt att välja rätt, men ibland så svårt att göra.
Agera
Varför följer man bara inte sitt sinne och gör Det?




Power

Idag har jag varit på ett Power-Yoga pass och andas så mkt att jag blivit alldeles snurrig. Men ojoj vad stretchad jag känner mig just nu. Speciellt baksidan av ena låret. Tror det blev lite väl mkt töjt där, men ska nog ge det här med yoga en chans. Tänk att bli sådär sjukt vig :)

Imorgon är det en ledig mitt-i-veckan dag och jag ska rida brajtan och fortsätta med städ-projektet i granlo. Var där i 1½ h idag och fick toaletterna städade och blommor vattnade, men inte så mkt mera än så. Är ganska stort projekt kan jag lova er.
Nej nu har jag inte mkt mer att säga.
Det kliar fortfarande men gör allt för att låta bli. Nu är det kaffe och efter det god natt för mig! Morsning!

skrubbing

Guud jag lider av något just nu. det kliar konstant på heeeela min kropp och det driver mig till vansinne!!!  Är nästan lika illa som den gången då jag använde mig av en hudkräm med parfym som höll mig vaken om nätterna. Jag vet inte riktigt hur jag skall råda bukt på detta eviga kliande men hoppas att det reder ut sig snart för jag blir GAALEN.


Imorgon ska jag göra ett ryck hemma hos mamma och pappa i granlo. Som tidigare nämnt så är det ju på Venezuela just nu men de lämnade ett skitigt granlo bakom sig och eftersom jag är en sådan god dotter så ska jag ta dammsugaren och dammtrasan ett varv där och se om jag kan få lite ordning där.
Plus att jag då kan använda deras tvättmaskin och slipper springa upp och ner som en idiot här när tvättstugan är i andra änden av huset här.