Livet som grappler & sjukgymnaststudent

Jaha då faller regnet över Sundsvall igen och ute är det mest grått och halt. Och idag är det min lediga dag så jag sitter vid köksbordet som så många gånger förr och dricker mitt kaffe med skummad mjölk och äter äpplen med kanel och socker. Mumsigt värre är det och det är verkligen något jag kan rekommendera.  Ser ut genom fönstret och möts utav synen av fabriken. Det ångar bra en dag som denna, aldrig att de vilar där inte. På fabriken alltså .


Surfade runt i Cyber.Space just och uppdaterade mig på lite bloggar som jag inte läst på läge och hamnade på Helenas blogg där hon skrev om hur lumpen var och att hon trivdes mesta delen av tiden. Var länge sedan jag fick ta mig ett rejält snack med henne och saknaden av henne gjorde sig påmind. Och som ett brev på posten började jag ju då också att tänka på Hanna och kom på att jag ju i alla fall bokat en tågbiljett hem från nyårskalaset. Nu gäller det bara att se till att få ledigt och planera hur jag tar mig till Partyt men det ska nog ordna sig. Jag hoppas att så många som möjligt är sugna på att fara på denna reunion så jag kan få gråta ut och le tillsammans med er alla igen. Har känts lite motigt nu en tid och det har fått gå ut över oskyldiga. Men man får se till att jobba på sina brister som en kloker sa här om dagen.


Snart dags att byta om och fara till Kolsta en stund för lite kvalitetstid med hästarna Farasi och Rolle. Var ett tag sen jag var där nu och om jag ska erkänna så är jag ett stort fan av den lilla ponnyn och det känns som om projekt Farasi ger mig en gnutta mera motivation till att hålla humöret uppe. Tror att jag har avsaknad av rutiner och saker att göra och det smittar ner mitt humör. När man gick i skolan var man tvungen att göra allt skolarbete och tvungen att socialisera, vare sig man ville eller inte. Nu är jag mest för mig själv då jag inte är på jobbet och det är mentalt jobbigt ibland när inte hjärnan får sig någon mera utmaning än Middagsruschen...



Helena innan Student-Balen på CCC