Höst-Kyla

Idag åker mina kära föräldrar iväg söderut eller vad det nu blir för väderstreck. De flyr ifrån blixthalka och minusgrader för varmare breddgrader. Och natuligtvis är det inte något vanligt resemål som Spanien eller Grekland, nej nej. Den här gången är det Venezuela som är markerat med stor röd prick på kartan. Tänk att bara fara iväg ett tag, iväg från den här bitande kylan. Jag tycker att övergången från Brittsommar till mörk höst är ganska jobbig då man hela tiden fryser, oavsett vad man har klätt sig med.


Idag kände jag mig pigg och motiverad när jag vakande så satte igång med lite bakning. (Att städa är överskattat) Eftersom jag inte hade några ägg funderade jag ett tag på vad jag skulle kunna tänkas baka. Googlade runt lite och fann sedan att man kunde byta ut äggen i smeten mot en tsk bakpulver. Det var ett nytt påfund som jag inte hade en aning om så det har fått blivit dagens lärdom. Efter att ha velat mellan en tigerkaka och kladdis beslöt jag mig för att kladdis var vääldigt länge sedan jag bakade och att det var enklast (vilket menas innebar minst disk)  Så nu står det en kladdig chokladkaka i ugnen och sprider sin Kakao-doft i lägenheten och jag sitter och väntar med en kopp kaffe, tidning och telefonen. Ja, har ju försökt att ringa hotell och- restaurangfacket hela eftermiddagen för att gå med iAkassan, men där verkar de aldrig ha någon tid för mig. Men de jobbar nog på bäst de kan skulle jag tro. Är ju ingen panik än på ett tag.


Funderar på om jag kanske skulle bege mig ut en stund i höstluften medan det fortfarande är ljust. Länge sedan jag tog en joggingtur, har blivit mycket gymmande och stela muskler den senaste tiden. Får se vad jag känner för då kakan är klar, måste ju spara krafter inför ikväll med. Fast på jobbet är det mest kind-musklerna som jobbar i och för sig.


Over and Out!            

Tick-Tack

I helgen har jag drabbats av en uppenbarelse. Eller i alla fall så tror jag att jag väkt några mänskliga instikter inuti min kropp och kanske att den satte den biologiska klockan på speed-fart. Jag har nämligen hållit i en underbar, två månader gammal varelse som luktade mirakel och lyckorus. 
    Leon har fått mig att inse att man nog ändå ska skaffa barn tillsammans med den som man älskar. När prästen i kyrkan under dopet berättade vad fint det är att två människor väljer att tillsammans ge sina liv för ett annat och sa att Lina och Tony tillsammans skulle ge Leon ett liv och en uppväxt och lära honom att skilja på ont och gott höll jag nästan på att börja gråta. Kan förstås ha att göra med min hulkande moster till höger eller att Linas ögon tårades där uppe men jag tycker nog ändå att det var något som den där prästen sa som berörde mig djup.
   
På mottagningen sedan efter fick vi en vilt-gryta med  ris och hembakta tunnbröd. När alla ätit upp så passades Leon vidare til mitt knä där han förnöjt låg och sov i nära en timme. Trots att han låg där så himla länge så fick jag aldrig någon kramp i armen eller sockerdricka i benen. Nej jag bara satt där helt avslappnat och tittade och smekte hans hjässa. Galet!


____________________________________________________________________________________________


I veckan är det stängningsvecka som gäller och igår tog det extreemt lång tid. Inget var typ klart i matsalen när vi stängde och det kom bilar titt som tätt som ständigt avbröt städandet. Var inte hemma fören strax efter fyra och kom inte i säng fören kvart över, men då kan jag lova att jag somnade förnöjt. Hoppas på att kvällen och natten blir bättre idag. Fyra är på tok försent om jag ska hinna med att göra någonting utav dagarna.
    Ska dock idag ge mig iväg ner och hämta bilen och fara till Kolsta för att pyssla lite med Farasi och Rolle, men det blir till att snart sätta lite fart som den planeringen ska hålla!




Umeå

Idag bär det av med delar av släkten upp till Norr och till Björkarnas stad Umeå. Lille Leon ska få sig en skvätt vatten på huvudet och jag ska få träffa kusin Lina igen vilket minsann inte var igår. Ska bli skönt med en helg borta. Varit alldeles för mycket hemma på senaste tiden . Hög tid för att se något nytt.


Igår var jag ner på EgO en stunde med Sandra innan jobbet. Jag prövade någon skridsko-maskin som ska vara bra för rumpan, men jag vet då inte vad jag ska tro om den .. Fick dock en trevlig pratstund med Sandra och hon bekände att hon faktiskt saknar hästarna lite så ska ta med henne till Östtjärn någon dag så hon får klappa och borsta lite hästar. Ska försöka flörta med Gunilla så kanske hon kan ta Lina med ut på en sväng i skogen.


Igår var en sån där konstig kväll då jag bara inte kunde somna. Kom hem efter jobbet vid halv tolv då jag gjorde mig lite mat och åt en muffin. Efter det kände jag att det nog var lika bra att gå och sova men väl i sängen kunde jag bara inte förmå mig att blunda. Istället blev det någon timme framför tvn med UFC och titelmatcher samt Förhäxad, eller som det också heter "Bewitched". Det såg jag inte igår vill jag lova, men det håller än.
    Nej, nu är det hög tid att springa ner i tvättstugan och slå på nästa masikn så jag hinner få allt som jag behöver tvättat innan jag far . Ska vara nere på järnvägsstationen vid två så nu lite kaffe och läsa tidningen och efter det: PACKA!


Ses till veckan!

Dags!

Hög tid för en uppdatering nu, var ett bra tag sen jag bloggade. Har varit ute och flängt i Svängen och inte haft mkt tid för datorn men det tycker jag då bara är positivt . Hösten är här med alla dess färger och kylan har inte riktigt kommit än och det är just den här biten av Höst som jag kan hantera. Man behöver inte frysa eller klä sig i tio lager kläder för att stänga ute den råa kalla luften.

Har jobbat stängning nu i helgen och inte haft en särskilt socialt liv då den enda jag umgåts med förutom mina medarbetare varit Viktor. Men hade visserligen Zara över på en fika i veckan som var vilket endå borde ge mig lite extra poäng. Jag bakade bröd och hade köpt en massa pålägg så att man kunde göra alla möjliga smörgåsar. Mycket gott och uppskattat måste jag nog våga mig att säga.
    Vi pratade mycket om vad alla gamla klasskamrater gör nuförtiden. Och inte gör. Ser verkligen fram emot en framtida återträff med alla från högstadie-tiden. Vem som skaffat barn och inte. Vilka som blivit elit-idrottare  och vem som blivit miljonär.


I helgen bär det av norrut upp till Umeå på dop för den nykomna lillkusinen Leon. Lina och Tony har efter allt resande land och riken runt setteled down som det heter på engelska och skaffat en familj. Så på fredag bär det av med moster och Matilda för att gå på dopet men också för att testa på det Umeländska utelivet. Kan bli spännande med alla studenter och jag tror att det inte kan bli annat än en succe !


Appropå ingenting så kan jag väl här och nu efterlysa någon som gillar rofyllda Sophie Zelmani och som är sugen på att följa mig på stadshuset den 31 oktober och se henne i spegelsalen. Ta ett glas rött och luta oss tillbaka. Bara att höra av sig, jag vägrar att gå ensam ful ; P


det är stunder som dessa

Jag har haft en helt otroligt rolig helg med en massa stoj och bus. Viktor har målat väggar och tak i veckan som gått och lagt nytt golv i köket, så nu sitter jag  ett nästintill "nytt" kök. Jag har stått för inredningen här och jag känner att jag kommer tillbringa många kvällar här, just bara för att jag älskar den nya atmosfären. Nytt och fräscht.


Igår bjöd vi över Mattias på middag, en middag bestående utav fläskfile och pommes med bearnaise sås. Så otroligt gott som det alltid blir då Mattias står vid spisen och gör köttet sådär alldeles perfekt. Sedan dök även Sandra och Orre upp och efter det droppade även det in några fler. Jag drack goda drinkar och en massa bål, samt att vi drack varandra under benen totalt vilket resulterade i många härliga skratt. Då humöret var som mest på topp for vi ner åt staden och gick på O'learys där jag träffade på många dansanta vänner vilket resulterade i att mycket av tiden spenderades på dansgolvet. 
Under nattens gång fick jag även stöta ihop med en trevlig tjej som stod med fötterna på samma ställe på jorden som jag och vi hade en trevlig och givande konversation. Jag hann till och med med att byta namn under kvällen då jag blev en Ellinor, men misstaget var snart utrett. Jag lovar Carro, No Hard Feelings :) 


Såhär dagen efter har vi haft besök av alla möjliga men efter en halv dag i sängen med lite basmälla och resten på en stol med en kopp kaffe kände jag att en promenad var behövlig. Jag har ju ett behov av hjärnstimulans och tanketid varför jag tog mig en sväng ut. Dock fick den mig nästan lite ångestfylld då jag kom att tänka på hur roligt jag hade haft dagen innan och hur jobbigt det kändes att jobba igen imorgon. Varför kunde det inte bara vara som förr då vi satt där alla på Svea i soffan, bakis och trötta och såg en gammal goding? Prata om allt som hänt under kvällen, vilka som gjort vad med vem och vilka som träffat vilka? Vem som dansat mest resp. minst. Jag saknar det verkligen och det fattas mig. Jag kände verkligen då jag gick den där promenaden att det är något som fattas mig. Och det är gymnasietiden och tiden på elevhem. Det fanns inget som hette verklighet i den benämningen som det finns idag. Jag kommer föralltid att minnas tiden på SveaDownUnder med Ida, Helena, Lina, Hanna, Johanna, Emelie, Stina, Dalarna och Elin som den bästa tiden i mitt liv.


 

 

Self-knowledge

Då sitter jag framför datorn igen, och kände att det måste göras en uppdatering på bloggen så att ni inte saknar mig så mycket .  Anledningen till att jag slog igång datorn är dock att jag måste betala lite räkningar, men först gör vi det roliga och tar itu med det allvarligare senare.

Börjar snart att jobba och idag är det nya rutiner som träder i kraft. Numera är vi bara tre som stänger istället för fyra och vi är mindre folk under kvällen. Kommer inte att bli till att stänga i tid det vill jag lova, men får vara glad för övertiden helt enkelt.  Är också mina sista stängningar med Nisse som skift-ledare. Händer mycket på jobbet just nu och nedskärningar är det som är mest på tapeten. Inge vidare så jobbsökandet fortgår. Måste försöka hitta mig en heltidstjänst. Finns så mycket jag vill göra med livet, men det kräver mycket resurser och jag har ingen lust att leva på minimum hela tiden bara för att jag också vill hinna med att spara.


Börjar känna mig mera och mera pigg och glad, och konstigt är det då hösten brukar vara en jobbig period. Jag tror det kan ha att göra med att jag har börjat att lite smått träna igen och det styr upp min vardag rejält. Det piggar upp mig och gör mig glad :) Sedan trivs jag bra med de folk jag har runt mig och jag tror att jag börjat att acceptera att jag är påväg in i vuxenvärlden nu och inte kan älta det som varit, utan jag måste blicka framåt och göra det bästa av den här tiden. Man är bara ung nu och då gäller det att leva ut och göra det jag vill. Tänker inte låta några demoner ta mig, jag tänker bara vara där jag mår bra! Så det så.


Nej om man ska ta ut det som står och gottar i ugnen och äta innan jag far ner till stan? Och dricka en god kopp kaffe, det tror jag stark på. Vill bara hälsa till Scotty och Ida att ; Om ni läser det här, jag ringer och ringer men får ingen kontakt med er! Men följer er på resedagboken så vet ju att ni lever men saknar rösterna !! Ring när ni får tid över, TACK