Livet som grappler & sjukgymnaststudent

Har länge funderat på hur jag ska kunna beskriva vikten av att ha folk runt sig som bryr sig om en och som har ett riktigt intresse i att man utvecklas och mår bra. Ibland känns det tungt och man förstår inte varför man någonsin åtagit sig något över huvudtaget. Varför ska jag då ingen annan verkar bry sig det minsta?


Men då finns det vänner som bara genom att titta på mig som ser att jag behöver en puff i ryggen och ett upplyftande ord. Och de bara levereras utan att jag behöver be om något. Ord om vad de ser och vad de brukar se. Inget anklagande, bara konstaterande och en hand som räcks ut för att hjälpa. Jag är ganska duktig på att hålla fasaden men de som verkligen vet vem jag är ser lätt igenom.


Speciell plats har förstås min tränare som inte bara bidrar med tekniker och support på mattan, utan som också ser mig utanför mattan och det är så himla viktigt, för mig i alla fall. Tack