Stendöd med djävul
Hörde ett inslag på radio igår som handlade om döden. Eller det var en tjej som hade svårt att hantera döden efter att hennes mamma gått bort. Hon hade insett att hon sörjde och tillät sig själv att sörja, men hon kunde inte acceptera att mamman var död och aldrig skulle komma tillbaka. detta var för henne väldigt svårt att greppa och det skrämde henne. Anledningen till att jag nämner det här är att jag kan nog tänka mig att jag har lite samma rädsla inför döden.
Okej människor föds och lever för att sedan dö. Men liksom vad är det som händer när man dör? Är det som att sova drömlöst fast att man aldrig vaknar upp igen. Hur kan man veta någonting om något som någon aldrig överlevt? Det känns läskigt att tänka på, att man aldrig mera kommer känna något. Nästintill panikartat eller?
"Jag är livrädd för att leva men dödsrädd för att dö"
Är det så att man kanske inte har förmågan att leva sitt liv 100 % varför man känner en rädsla inför att avsluta och lämna in för sista gången? Det känns som om det skulle kunna vara en relevant förklaring till dödsrädsla eller dödsångest. Om man inte lever fullt ut och gör allt som man vill göra kanske man känner sig ofullständig och rädd för att inte hinna med allt man vill. Det enda säkra vi vet är ju att vi en dag kommer att dö och aldrig mer få möjlighet att göra de saker vi missade i livet. Eller finns det andra liv som gör det möjligt att verkligen göra allt vi åtrå och längtar efter? Jag skulle gärna tro på spöken och andar men jag har en för låst hjärna för att kunna tro på något som energier och liknande. Jag har nog inte riktigt det där öppna sinnet än, men jag jobbat på att få förståelse för vad vi egentligen gör på jorden och vad vårt syfte här är...
Och naturligtvis :
Grattis Helene på 18-årsdagen!!
Och Grattis Scotty till teorin :D
Okej människor föds och lever för att sedan dö. Men liksom vad är det som händer när man dör? Är det som att sova drömlöst fast att man aldrig vaknar upp igen. Hur kan man veta någonting om något som någon aldrig överlevt? Det känns läskigt att tänka på, att man aldrig mera kommer känna något. Nästintill panikartat eller?
"Jag är livrädd för att leva men dödsrädd för att dö"
Är det så att man kanske inte har förmågan att leva sitt liv 100 % varför man känner en rädsla inför att avsluta och lämna in för sista gången? Det känns som om det skulle kunna vara en relevant förklaring till dödsrädsla eller dödsångest. Om man inte lever fullt ut och gör allt som man vill göra kanske man känner sig ofullständig och rädd för att inte hinna med allt man vill. Det enda säkra vi vet är ju att vi en dag kommer att dö och aldrig mer få möjlighet att göra de saker vi missade i livet. Eller finns det andra liv som gör det möjligt att verkligen göra allt vi åtrå och längtar efter? Jag skulle gärna tro på spöken och andar men jag har en för låst hjärna för att kunna tro på något som energier och liknande. Jag har nog inte riktigt det där öppna sinnet än, men jag jobbat på att få förståelse för vad vi egentligen gör på jorden och vad vårt syfte här är...
Och naturligtvis :
Grattis Helene på 18-årsdagen!!
Och Grattis Scotty till teorin :D
Kommentarer
Postat av: Lollo
bra skrivet, jag gillar att du hade med "livrädd för att leva men dödsrädd för att dö". Ha det bra!
Postat av: Helene
när vi dör ¨så kommer allt vara fint och alla vi kommer umgås för resten av livet (läs döden). Och tack igen :) kommer sakna dig imorrn !!
Postat av: Lollo
Kanske skulle man leka med döden för att konfrontera den?
Postat av: JoHanna
Jag tror att alla vi unga är rädda för döden på ett eller annat vis eftersom att vi har upplevt så lite av livet. Men tror även att rädslan försvinner med åldern när man har upplevt mer och nått sina mål. Men vad som händer när vi dör vet endast de döda, bara hoppas på det bästa : )
Trackback