Livet som grappler & sjukgymnaststudent

Ibland så tycker man att man skriker så högt att det skär i öronen, men då är det inte någon som verkar vilja lyssna. Då står man där mitt i folkhopen utan att någon ens märker att du står där. Du är så obetydlig att alla bara klampar över dig utan att ens se en enda gång över axeln.

Ibland är allt man vill bara att vara självständig och oberoende, utan någon annans tycke och smak men då verkar det som om du istället står på en scen med strålkastarna riktade mot dig. Du försöker förgäves att blunda och försvinna, sjunka genom jorden där ingen har någon åsikt om dig eller "vill ditt bästa".

Frågan är bara den vad som egentligen betyder mest och vad som är viktigast. Jag är är beroende utav folket i min omgivning och jag vet att jag bryr mig om allt som alla säger. Är det beröm så njuter jag, är det kritik så svider det. Men allt känns vare sig jag vill eller inte och det påverkar mig. Oftast till det positiva eftersom de flesta vill mitt bästa.


__________________________________________________


Har stängnings vecka denna vecka på jobbet och jag har haft ångest länge för den här veckan. Men det har visat sig att det är <Dream Team> som stänger tillsammans med mig och vi gör det bara så himla bra. Jag älskar mitt jobb innerst inne och medarbetarna är galet härliga. De gör ofta mina dagar till de bäst  : )

Igår kom syster Sara och hämtade mig i Korsta och skjutsade mig ut mig och henne till Stugan där min andra syster Cattis från Borås är och hälsar på med familjen. Trevligt att vara tillsammans med mina systrar, men eftersom jag är lik far så behövde jag lite egen tid så jag tog mig en tur med moppen upp på berget och plockade lite blåbär som nu har kryddat en sockerkaka som jag just tagit ur ugnen. Tänk vad mycket man kan göra med blåbär !